Värmdös klippor och fjärdar rymmer spår av nästan två miljarder års geologisk historia. I sitt föredrag visade Ingmar Borgström hur skärgårdens landskap formats av bergskedjor, istider och landhöjning.
Information från presidenten
Affi inledde med att hälsa alla 23 välkomna varav tre deltagare On-line.
Ingrid informerade att det nu är klart med ett studiebesök hos Herman Bergman Konstgjuteri i Enskede som har varit i konstens tjänst sedan 1895, inbjudan kommer inom kort där antalet är begränsat till 15 personer. Besök gärna https://bergmanskonstgjuteri.se/
Per-Ola informerade att han har varit i kontakt med tre potentiella ungdomar som vill veta mer om Rotarys Ungdomsutbyte 2027 och då främst sommarutbyte och läger där två av ungdomarna visade intresse genom att besöka klubbens tält på Allt på Sjön.
Dagens föredrag
Naturgeografen, författaren och fotografen Ingmar Borgström tog åhörarna med på en nästan två miljarder år lång resa genom Värmdös och Stockholms skärgårds geologiska historia. Med utgångspunkt i sin bok om Stockholmsområdets naturgeografi ville han visa hur landskapet inte bara är vackert att vistas i, utan också bär tydliga spår av mycket gamla geologiska processer. Föredragets huvudbudskap var att skärgårdens öar, fjärdar, bergknallar, dalgångar och kala hällar kan läsas som ett slags arkiv över jordens utveckling.
En central utgångspunkt var att Värmdö och stora delar av Stockholmsområdet domineras av berggrunden. Jordtäcket är ofta tunt, vilket innebär att landskapets former i hög grad styrs av bergets uppbyggnad. Borgström beskrev både stora landformer, som Ekobergets branta stup vid Kilsbron, och mindre former, som strandgrottor och sprickor i hällarna. Ett exempel var strandgrottan vid Knappelskär utanför Nynäshamn, där vågor, stenar, vittring och erosion har bearbetat en svaghetszon i berget. På liknande sätt kan sprickor, uppspruckna bergarter eller mer lättvittrade partier utvecklas till dalar, grottor och andra former.
 |  |
 |  |
Föredraget förklarade också hur själva urberget bildades. Berggrunden i området skapades för omkring 1 950–1 750 miljoner år sedan, då plattor i jordskorpan kolliderade och bildade en mycket stor bergskedja, de så kallade Svekofenniderna. Trycket och värmen på djupet gjorde att bergarterna veckades och deformerades, något som fortfarande syns på många kala hällar i skärgården. Senare, när bergskedjan eroderades ned, uppstod sprickor och förkastningar. Dessa äldre strukturer kom att bli styrande för hur dagens sprickdalslandskap formades.
Efter att den gamla bergskedjan nötts ned bildades en vidsträckt urbergsslätt, vars rester än i dag kan anas från höjdpunkter som Telegrafberget på Tyresö. Men landskapet är inte plant. Det kännetecknas av sprickdalar, höjdryggar, sjöar, våtmarker och odlingsmarker. Genom att jämföra topografiska modeller med geologiska kartor visade Borgström hur bergartsskillnader, veckmönster, sprickor och förkastningar tillsammans har påverkat landskapets form. Hårdare bergarter står ofta kvar som höjder, medan svagare zoner lättare har vittrat och eroderats bort.
En viktig del av förklaringen finns i klimatets långa historia. Under stora delar av jordens utveckling har klimatet varit betydligt varmare än i dag. För omkring 56 miljoner år sedan var det exempelvis så varmt att krokodilliknande djur och palmväxter kunde leva i områden nära dagens Grönland. Under sådana varma och fuktiga perioder var vittringen mycket effektiv och kunde tränga djupt ned i berggrundens svaghetszoner. När kvartärtiden inleddes för 2,6 miljoner år sedan följde däremot en period med återkommande nedisningar. Inlandsisar täckte landskapet många gånger och kom att spela en avgörande roll genom att skrapa loss och transportera bort det vittrade materialet.
Den senaste inlandsisen formade särskilt de ytor vi ser i dag. Rundhällar, slipade bergsryggar, blockfält och morän är tydliga spår av isens rörelse och smältvatten. När isen drog sig tillbaka för omkring 11 000 år sedan låg hela Stockholmsområdet under vatten. Smältvattenströmmar avsatte material som bildade rullstensåsar, medan finare partiklar sjönk till botten och blev lera. I takt med landhöjningen började de första öarna sticka upp ur vattnet. För ungefär 9 000 år sedan nådde människor området, och allt eftersom landet fortsatte att höja sig förändrades kustlinjen successivt.
 |  |
Borgström betonade att dagens skärgård i grunden kan förstås som ett dränkt sprickdalslandskap. Det som på Södertörn framträder som bergskullar och dalgångar motsvaras i skärgården av öar, kobbar, skär, fjärdar, vikar och djupgravar. Landskapet är alltså inte ett separat fenomen, utan samma geologiska struktur i olika nivåer i förhållande till havet. Landhöjningen fortsätter fortfarande, men samtidigt påverkas strandlinjen av havsytans förändringar. Därför talar geologer hellre om strandförskjutning än enbart landhöjning.
Avslutningsvis pekade Borgström på att berggrunden inte är helt stilla ens i dag. Små jordskalv förekommer i Mellansverige och följer ofta äldre sprickor och förkastningszoner. Även om sådana skalv oftast är svaga kan de påminna om att de gamla geologiska strukturerna fortfarande har betydelse. Exempel som Ekoberget visar dessutom att branta bergssidor kan vara instabila även utan större skalv. Föredragets sammanfattande slutsats var att Värmdös landskap är resultatet av ett långt samspel mellan plattektonik (geologisk teori hur stora landplattor rör sig), bergartsvariationer, vittring, erosion, istider och landhöjning. Genom att känna igen dessa spår kan vi se skärgården med nya ögon: inte bara som ett nutida landskap, utan som en berättelse om nästan två miljarder års geologisk utveckling.
