Frukostmötet vaknade till ordentligt när vi fick en dos etikteori kopplad till några vardagssituationer i kommunal omsorgsverksamhet.
Då den bokade föreläsaren mystiskt uteblev fick vi bl a ett miniföredrag av klubbens eget etikproffs Tomas Brytting om teori och praktik applicerade på vardagsdilemman i vården. Det passade oss bra som lätt morgonjympa, fast inte hopp och skutt, men för hjärnan, samvetet och självkänslan. Det finns väl ingen bättre frågeställning att vakna till än "- vad är rätt och vad är fel?".
Som alltid under Tomas ledning konstaterar åhöraren snabbt att valet mellan rätt och fel varken är självklart eller enkelt:
- Hur hjälper vi den demente mannen som vägrar att duscha?
- Är det rätt att servera kött till veganen som plötsligt fått smak för kött, medan hans hustru skäller ut oss för ovärdig behandling i strid med socialtjänstlagen?
Hur tacklar vi dessa situationer med filosofens verktyg i form av etiska teorier? Pliktetik och konsekvensetik är två vanliga läror.
Pliktetik betyder att det är din plikt att alltid tala sanning, aldrig bryta mot lagen. För eder veckobrevsskrivare låter det både tråkigt och besvärligt eftersom pliktetiken handlar om att avhålla sig från något (dvs många saker!). Wikipedia bekräftar detta: "Jämförelsevis få av plikterna är positiva, i meningen att vi är ålagda att utföra en viss handling. Pliktetiska teorier innehåller ofta kataloger över de plikter som man menar att förnuftiga personer har, till exempel att inte döda, att inte ljuga, eller att inte stjäla."
På andra sidan kan vi sätta Konsekvensetik som definierar handlingens etiska riktighet utifrån dess konsekvenser. Då är en handling med goda konsekvenser en god handling, men en handling med dåliga konsekvenser är en dålig handling. Enkelt, eller hur? Mätproblemen tränger sig dock på - vad är en god respektive dålig konsekvens?
Här är Tomas recept för bl a situationer i vården, men troligen generellt gångbart:
Samla alla berörda till "god dialog".
Vi är där inte för att få rätt, utan vi är där för att ta reda på vad som är rätt.
Vi hjälper varandra med argument och bör nå konsensus, i så fall blir resultatet definitionsmässigt rätt.
Det visade sig att casen i vården ofta löstes med kreativitet och finurlighet, dvs att praktikerna på ganska enkla sätt löste de situationer som kunde fresta filosofer och teoretiker till oändligt långa och svåra diskussioner och debatter.
 |
|
Vid pennan
Anders T