Från klubbens engagemang för Östersjön till binas avgörande roll i naturen blev morgonmötet en innehållsrik start på hösten. Inför deltagarna berättade Victoria Boethius om livet som professionell biodlare – och om varför äkta svensk honung, pollinering och biologisk mångfald hänger nära samman.
Information från presidenten
Klubbens president Affi hälsade alla välkomna till denna först vackra höstdag som samlade 19 deltagare.
Dagens skryt kom från Sven som informerade om att klubben under Allt på Sjön i Gustavsberg ställde upp med 13 medlemmar från klubben som var med och marknadsförde klubbens engagemang i allt från Rädda Östersjön till Rotarys Ungdomsutbyte. Sven berättade även att arbetet med anläggningen av våtmarksprojektet framskrider då tre av fem dammar redan är klara vilket vi kommer att få mer information om fredagen den 25:e september då Sören Eriksson, vår våtmarksexpert kommer och berättar mer tillsammans med entreprenören Lennart Andersson om hur dammarna växer fram.
Dagens föredrag: Professionell biodling
Victoria Boethius höll ett engagerat föredrag om professionell biodling, binas betydelse för ekosystemet och hur arbetet som biodlare följer naturens rytm under året. Hon berättade hur hennes intresse väcktes redan som barn genom minnet av honungsslungning på en släktgård i Sörmland. Efter en kurs via Vuxenskolan utvecklades intresset successivt till en yrkesmässig verksamhet. Efter många år som företagare inom privat läkarmottagning valde hon att satsa mer på biodling, utbildade sig vidare och byggde upp en verksamhet där hon i dag säljer honung via ett större antal ICA- och Coop-butiker.
Föredraget gav en tydlig inblick i hur ett bisamhälle fungerar. I centrum finns drottningen, vars viktigaste uppgift är att lägga ägg. Under parningsflykten parar hon sig med flera drönare, vilket avgör hur länge hon kan fungera som produktiv drottning. Befruktade ägg utvecklas till arbetsbin, medan obefruktade ägg blir drönare. Arbetsbinas liv präglas av olika roller: först städar de celler i kupan, därefter matar de larver, producerar vax och bygger vaxkakor, för att senare i livet hämta nektar och pollen. Drottningar och arbetsbin utvecklas ur samma typ av ägg; skillnaden avgörs av vilken näring larven får. Den larv som ska bli drottning får fortsatt näringsrik mat, vilket gör att hennes könsorgan utvecklas fullt ut.
Victoria beskrev också bisamhällets årscykel. På våren startar aktiviteten när sälgen blommar, eftersom den tidigt ger viktigt pollen till bin och andra pollinatörer. När tillgången på föda ökar börjar drottningen lägga fler ägg, och samhället växer snabbt. Runt juni och juli är samhället som störst och kan bestå av 70 000–90 000 bin. När sommaren går mot sitt slut minskar äggläggningen, och samhället förbereder sig för vintern. Drönarna har då inte längre någon funktion och stöts ut ur kupan. Under vintern bildar bina ett tätt klot runt drottningen och turas om att hålla värmen genom att vibrera med vingarna.
En viktig del av biodlarens arbete är att skapa rätt förutsättningar för bina utan att försöka styra dem mot något som går emot deras naturliga beteende. Victoria jämförde detta med att hantera människor: man kan inte tvinga någon att göra allt man vill, men man kan skapa förutsättningar som gör det sannolikt att önskat beteende uppstår. Biodlaren måste därför förstå binas behov av mat, utrymme, värme och balans i samhället. Om våren blir kall efter att äggläggningen kommit igång kan bina få svårt att hämta nektar och pollen, vilket gör stödmatning nödvändig. Inför vintern matar biodlaren bina med sockervatten, eftersom honungen i stor utsträckning har skördats. Utfodringen måste ske på rätt sätt för att bina ska klara vintern utan sjukdomar eller problem i kupan.
Föredraget tog även upp svärmning, som är binas naturliga sätt att föröka sig och sprida samhället. När ett samhälle blir trångt kan den gamla drottningen lämna kupan tillsammans med en stor del av bina. Kvar i kupan finns då påbörjade drottningceller, där nya drottningar utvecklas. Som biodlare försöker man ofta förebygga svärmning genom att dela samhället i tid och skapa nya kupor under kontrollerade former. Victoria berättade att hon själv har mellan 20 och 40 kupor på flera platser, bland annat i Björknäs, på Djurö, i Täby kyrkby och i Vallentuna. Hon konstaterade samtidigt att för att helt leva på själva biodlingen krävs betydligt fler samhällen, ofta omkring 300 kupor. Hennes egen verksamhet bygger därför till stor del på att hon är skicklig på att sälja och distribuera honung, och hon köper även honung från utvalda svenska biodlare.
Avslutningsvis diskuterades skillnaden mellan äkta och förfalskad honung. Äkta honung kommer från binas insamling av nektar från blommor och träd, medan falsk honung kan bestå av exempelvis socker- eller rissirap som blandats och manipulerats för att likna honung. Victoria betonade att konsumenten kan använda enkla rimlighetsbedömningar: om honungen är mycket billig, flytande och kommer från länder utanför EU finns det skäl att vara särskilt uppmärksam. Svensk lokal honung från seriösa biodlare är däremot enligt henne ett tryggare val. Föredraget avslutades med att understryka binas centrala betydelse för pollinering, biologisk mångfald och ekosystemens funktion.