Kan alger bli en av nycklarna till framtidens hållbara mat och material? När Fredrik Gröndahl från KTH gästade morgonmötet tecknade han bilden av ett hav fullt av outnyttjade möjligheter. Med exempel från svensk forskning, algodling på västkusten och lokala satsningar på Värmdö visade han hur blå mat kan bidra till minskad övergödning, nya proteinkällor och biobaserade produkter – utan att ta åkermark i anspråk. Föredraget blev en påminnelse om att nästa stora hållbarhetskliv mycket väl kan komma från havet.
Information från presidenten
Idag var Ingrid vikarierande president för Affi som var på väg till Grövelsjön för att vandra. Ingrid berättade att Dolly Parton som nyligen lämnade oss även var en aktiv rotarian som aktivt arbetade för att unga och utsatta barn i amerikanska södern skulle få tillgång till böcker för att kunna lära sig läsa och som kommer att fortsätta i hennes anda. Under hösten kommer klubben traditionsenligt arrangera AfterWork på Kattholmen tredje torsdagen i månaden med undantag för december månad. Dennis informerade att vi idag var 23 morgonpigga individer varav två gäster.
Dagens föredrag:
Fredrik Gröndahl, universitetslektor vid KTH och marinbiolog med lång erfarenhet från Kristinebergs marina forskningsstation på västkusten, höll ett föredrag om alger, blå mat och havets potential som framtida resurs för mat, material och hållbar omställning. Han beskrev hur Kristineberg, en av världens äldsta marina forskningsstationer, nu fått en ny roll genom Polarforskningssekretariatet och samtidigt fortsätter vara en viktig plats för marin forskning. Föredraget hade även en lokal koppling till Värmdö genom projektet Klimatneutrala Värmdö och den marina forskningsstation som KTH etablerat på Djurö, där man bland annat testar robotteknik, foilingteknik och forskning kring alger.
Gröndahl betonade att världen står inför ett skifte där beroendet av fossila råvaror behöver minska och där biobaserade material och livsmedel blir allt viktigare. Skogen och jordbruket kommer inte ensamma att räcka till för denna omställning. Därför behöver vi i högre grad använda havets resurser. Havet täcker cirka 70 procent av jordens yta och erbjuder stora möjligheter för odling utan behov av bevattning, gödsling eller konkurrens med jordbruksmark. Stora snabbväxande alger, exempelvis kelp och andra brunalger, kan fungera som havets motsvarighet till skogar och ge biomassa som kan användas till mat, foder, material och energi.
Ett centralt tema var forskningsprojektet SeaFarm, där KTH tillsammans med Chalmers och Göteborgs universitet utvecklat metoder för att odla alger på rep i havet. Algerna sätts ut som mycket små plantor på tunna rep under hösten och kan på bara några månader växa till flera meter långa plantor. Biomassan kan därefter tas om hand i ett bioraffinaderi, där olika delar används till livsmedel, foderingredienser, biobaserade material och ibland biogas. Restprodukter från biogasprocessen kan i sin tur användas som näring i jordbruket, vilket skapar ett cirkulärt system där näringsämnen som läckt ut till havet kan återföras till land.
Forskningen har lett till praktiska resultat och företagsetableringar. När arbetet inleddes 2014 fanns ingen större svensk algodling, men sedan dess har ett växande antal företag bildats, inspirerade av forskningen. Ett av dessa är Nordic SeaFarm, som Fredrik Gröndahl varit med och grundat. Företaget odlar framför allt på västkusten, med verksamhet kring Grebbestad och Strömstad, men intresset finns nu också för odling i Östersjön. Gröna alger som havssallad bedöms särskilt intressanta eftersom de kan odlas även i lägre salthalt och därmed kan bli aktuella för områden som Värmdö, Nämdö och andra delar av östkusten.
En viktig drivkraft bakom arbetet är det så kallade proteinskiftet. Jordens befolkning växer och behovet av nya proteinkällor ökar. Gröndahl lyfte fram att alger kan bli ett värdefullt komplement till traditionella proteinkällor och samtidigt bidra med viktiga näringsämnen såsom aminosyror, mineraler och nyttiga fetter. Han hänvisade även till asiatiska matkulturer, särskilt Korea, Japan och Kina, där konsumtionen av alger är betydligt vanligare än i Europa. I Sverige finns fortfarande ett visst motstånd mot sjömat, vilket forskningen inom centrumet Blå Mat försöker förstå genom studier av konsumentbeteende, sensorik (de fem sinnena), traditioner och tillgång till attraktiva produkter.
Blå Mat är ett nationellt forskningscentrum med KTH som en av huvudaktörerna och med samarbeten mellan bland andra Göteborgs universitet, Chalmers, SLU, Uppsala universitet, RISE och flera branschaktörer. Centrumets mål är att få svenskar att äta mer hälsosam och hållbar sjömat samt att stärka Sveriges självförsörjning. Arbetet omfattar inte bara alger utan även musslor, ostron, fisk och andra marina livsmedel. I Värmdö pågår till exempel satsningar där skolkök och kockar utbildas i att använda mer sjömat och där barn tidigt får möta nya råvaror och recept.
Föredraget tog också upp miljö- och säkerhetsaspekter. Alger kan ta upp kväve och fosfor ur havet och därmed bidra till att minska övergödning när de skördas. De binder också koldioxid under tillväxten och kan skapa livsmiljöer som stärker biologisk mångfald. Samtidigt behöver odling ske på rätt platser, eftersom alger – liksom landväxter – kan ta upp oönskade ämnen om de odlas i förorenade vatten, exempelvis nära hamnar eller gamla marinor. Gröndahl betonade att kontroller och val av odlingsplats är avgörande, men att algodling i friska vatten generellt visar mycket god hållbarhetspotential.
Utöver livsmedel finns stor potential inom materialutveckling. På KTH arbetar forskarna med att använda algbiomassa till polymerer och biobaserade material som kan ersätta fossil plast i vissa produkter. Gröndahl gav exempel på prototyper såsom en tandborste där stora delar av materialet baseras på alger samt engångsmuggar för tandvården som kan brytas ned efter användning. Han beskrev även samarbeten med konstnärer, designers och kockar för att skapa intresse, utveckla produkter och visa hur alger kan användas inom mat, formgivning och samhällsutveckling.
Ett återkommande budskap var vikten av samverkan. Sverige har stark kompetens inom marinbiologi, livsmedelsteknik, materialforskning och hållbarhetsanalys, men ingen aktör kan ensam bygga en ny blå näring. Därför krävs samarbeten mellan universitet, företag, myndigheter, kommuner, finansiärer och internationella partner. Gröndahl nämnde bland annat samarbeten med Kina, där algodling sker i mycket större skala än i Sverige, liksom kontakter med Norge, Danmark, Färöarna, Portugal, Kanada och USA. Erfarenheter från andra länder kan hjälpa Sverige att skala upp odling, teknik och affärsmodeller.
Gröndahl beskrev även hur bättre tillvaratagande av fisk kan skapa större värde och minska trycket på bestånden. I stället för att enbart använda filén kan huvuden, ben, skinn och andra delar förädlas till nya produkter, exempelvis livsmedel, läder eller ingredienser. Island lyftes fram som ett exempel på hur man kan fiska mindre men tjäna mer genom högre förädlingsgrad. I Östersjön finns enligt Gröndahl en möjlighet att minska industrifiske som i dag går till djurfoder och i stället utveckla produkter direkt för människor, vilket både kan öka värdet och förbättra hållbarheten.
Sammanfattningsvis visade föredraget att alger och annan blå mat kan bli en viktig del av framtidens hållbara ekonomi. Alger kräver varken åkermark, bevattning eller gödsling, kan bidra till att ta upp näringsämnen ur havet och kan användas till både mat, foder, material och energi. Samtidigt kräver utvecklingen forskning, långsiktigt kapital, fungerande tillståndsprocesser, konsumentacceptans och kommersiella aktörer som kan bygga marknad.