Små faluröda hus, slingrande vägar och grönska formad av berghällar, tallar och ekar gör Höjdhagen till en unik del av Gustavsberg. Arkitekten Andreas Engberg tog oss med in i områdets historia och visade hur funktionalismens djärva bostadsideal fortfarande kan utvecklas – utan att den särpräglade karaktären går förlorad
Affi hälsade morgonens 27 deltagare välkomna vars numerär även inkluderar dagens föredragshållare Andreas Engberg från VERKET:s arkitektkontor i Gustavsberg.
Tomas påminde om klubbens planerade besök på Folkoperan den 3:e mars för att se musikalen Sommarnattens leende. Det finns fortfarande omkring tio biljetter kvar. Föreställningen börjar klockan 19 och planen är att samlas för en lättare middag vid 17-tiden. Intresserade uppmanas anmäla sig så snart som möjligt direkt till Tomas via e-post tomas@labvision.se
Tom berättar att sex kor under sommaren har betat på skärgårdsöar med naturvårdsavtal för att återskapa och bevara det gamla beteslandskapet. Projektet har genomförts i samarbete med Länsstyrelsen, som finansierat virtuella stängsel. Korna har burit sändare så att deras position och välmående har kunnat följas, samtidigt som en person på öarna haft daglig tillsyn. Betessäsongen är nu avslutad och korna har transporterats tillbaka till Malma. Nästa steg är att utvärdera hur betet har påverkat öarnas natur och landskap.
Guje berättar om Kyrkvikens våtmark: En grupp med representanter från bland annat kyrkan, kommunen, fågelklubben och lokaltidningen besökte området. Tre dammar är nu färdigbyggda och ett större reportage planeras. Ett webbinarium hålls den 10 oktober där en tysk våtmarksexpert berättar om våtmarkernas nytta.
Sven informerade om att han och Guje deltog i en Ålandskryssning med föredrag om Östersjöns två stora utmaningar – miljön och säkerheten där Sven även presenterade klubbens miljöarbete inför cirka 150 åhörare vilket fick ett positivt mottagande.
Johan Broms tipsade om en klockutställning med nordiska tillverkare som genomförs lördagen den 10:e på Gamla Riksarkivet.
Ni som ännu inte har anmält er till studiebesöket på Herman Bergman Konstgjuteri den 28 oktober har fortfarande en chans då det finns några biljetter kvar då vi gärna vill bli 15 deltagare.
Dagens föredrag:
Vinkelbodarna i Höjdhagen – faluröd funkis
Arkitekten Andreas Engberg från VERKET berättade om Höjdhagen i centrala Gustavsberg, ett särpräglat bostadsområde där funktionalismens moderna ideal möter den svenska brukstraditionens faluröda stugor. Engberg grundade sitt arkitektkontor 2016 och arbetar bland annat med bygglov, ombyggnader, villor och fritidshus på Värmdö. Han har själv bott i Höjdhagen sedan 2012 och tog 2015 initiativ till Höjdhagens villaägarförening. Föreningen bildades när det fanns planer på att dra en väg genom området, men har därefter fått en bredare uppgift: att öka kunskapen om områdets historia, arkitektur och kulturvärden. Genom guidade visningar och andra aktiviteter vill föreningen hjälpa de boende att förstå vad som är särskilt värdefullt och hur området kan utvecklas utan att förlora sin identitet.
Det unika med Höjdhagen är enligt Engberg framför allt enkelheten och anspråkslösheten i arkitekturen. De små vinkelbodarna är varsamt inpassade mellan berghällar, tallar och gamla ekar. Vägarna följer terrängen och slingrar sig genom området i stället för att bilda ett rätlinjigt gatunät. Husen har samma grundläggande riktning men ligger på olika höjder, vilket skapar variation och ett nära samspel mellan bebyggelse och natur. De faluröda fasaderna knyter an till svensk byggnadstradition, medan planlösningarna och de enkla geometriska formerna uttrycker funktionalismens idéer om rationella, ljusa och moderna bostäder.
 |  |
Från brukssamhälle till modernt bostadsområde
Höjdhagens tillkomst är nära förbunden med Gustavsbergs porslinsfabrik. Fabriken grundades 1825 och utvecklades under familjen Odelberg till centrum i ett patriarkalt brukssamhälle. Företaget ägde fabriken, marken och en stor del av bostäderna och hade ett omfattande ansvar för samhällets funktioner. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet uppfördes flera av Gustavsbergs välkända byggnader i gult tegel, delvis tillverkat med krossat porslin i tegelmassan.
Efter en period av ekonomisk nedgång köpte Kooperativa Förbundet fabriken 1937. I köpet ingick inte bara själva produktionen utan även bostäder, mark, varv, rederi och lantbruk. KF övertog samtidigt en besvärlig bostadssituation. Många fabriksarbetare bodde trångt i enkla så kallade spisrum, där samma rum användes för matlagning, sömn och vardagsliv. För att modernisera bostadsbeståndet anlitades KF:s chefsarkitekt Olof Thunström, som kom att sätta sin prägel på stora delar av Gustavsberg under de följande årtiondena.
Thunström inspirerades bland annat av den äldre bebyggelsen vid Tallåsen, där husen låg på olika nivåer längs berget. När Höjdhagen planerades förkastade han ett tidigare förslag med raka gator i rutnät. I stället studerade han terrängen, de befintliga stigarna och den gamla Stockholmsvägens sträckning. Vägar och hus placerades med stor hänsyn till landskapet. Höjdhagen blev det första nya bostadsområde som KF uppförde i Gustavsberg och ett tidigt exempel på grupphusbebyggelse. Husen byggdes delvis av prefabricerade element, vilket vid denna tid var ett nytt och rationellt sätt att uppföra många likartade bostäder.
Små hus med moderna funktioner
De omkring 70 vinkelbodarna uppfördes som små och kostnadseffektiva arbetarbostäder. Ursprungligen omfattade de cirka 50 kvadratmeter och bestod av två rum och kök. De byggdes med låglutande tjärpappstak, små takutsprång och få dekorativa detaljer. Varje kostnad vägdes noggrant, och byggnaderna fick bara det som ansågs nödvändigt. De första husen saknade exempelvis skärmtak över entrén, något som senare visade sig opraktiskt eftersom dörrarna utsattes för väder och entréerna kunde bli hala.
Trots den begränsade ytan var bostäderna mycket moderna. De hade ett separat arbetskök, en särskild matplats, vardagsrum, sovrum och badrum med badkar, toalett, handfat samt rinnande varmt och kallt vatten. Porslinet kom naturligtvis från fabriken. Centralvärmen drevs från en panna i källaren, först med ved och senare med bland annat koks och olja. Alla vinkelbodar fick källare. De tidigaste husen hade endast ett mindre källarrum, främst för pannan, medan senare hus byggdes med källare under hela byggnaden.
Planlösningen var effektiv och genomtänkt. Från den lilla hallen nåddes flera av bostadens rum, och det fanns en rundgång genom hall, arbetskök, matplats och vardagsrum. Den öppna kopplingen mellan matplats och vardagsrum var nyskapande för sin tid. Sovrummet placerades avskilt och kunde stängas med två dörrar, vilket underlättade för skiftarbetare som behövde vila när övriga familjen var vaken. Alla hus orienterades så att de fick en uteplats i sydväst. Planen var redan från början anpassad för framtida utbyggnad, och under 1960-talet förlängdes många hus med ytterligare sovrum så att boytan ökade till omkring 70 kvadratmeter.
 |  |
Ett öppet landskap som förändrats
Från början var vinkelbodarna hyresbostäder utan tydligt avgränsade privata tomter. De boende skötte marken närmast huset, medan ytorna mellan byggnaderna upplevdes som ett sammanhängande grönt rum. Barn kunde röra sig mellan husen och stigar korsade området. De inflyttande familjerna fick enligt uppgift äppelträd och vinbärsbuskar att plantera, och många av de gamla fruktträden finns fortfarande kvar. Under 1980-talet började fastigheterna styckas av och säljas. Samtidigt kompletterades området med ett antal nya hus, garage och andra funktioner som hör till ett modernt villaområde.
Bilägandet, större bostadsbehov och önskemål om privata uteplatser har gradvis förändrat miljön. Häckar, staket, garage, förråd och andra komplementbyggnader har tillkommit, vilket delvis har försvagat de öppna sambanden mellan gata, natur och tomt. Ändå går det fortfarande att uppleva Höjdhagens ursprungliga struktur. Engberg framhöll att området inte är ett museum och att det måste kunna anpassas till dagens liv. Målet bör inte vara att stoppa förändring, utan att låta nya tillägg underordna sig den befintliga helheten.
Kulturvärden och framtida utveckling
En central fråga är hur områdets träd och gröna karaktär ska bevaras. De stora tallarna, björkarna och ekarna är avgörande för upplevelsen av små hus i naturmark, men gamla träd försvinner successivt och tar mycket lång tid att ersätta. Det finns dessutom en konflikt mellan den enskilda fastighetsägarens önskemål om en lättskött trädgård och områdets gemensamma behov av stora träd. Den tidigare detaljplanen ger begränsat skydd för vegetationen, vilket gör kunskap och frivilligt ansvarstagande särskilt viktigt.
Höjdhagen ingår både i Gustavsbergs lokala kulturmiljö och i ett område av riksintresse. Sedan reglerna ändrades i december 2025 gäller en utökad lovplikt, vilket innebär att större hänsyn måste tas vid ombyggnader och tillbyggnader. Engberg bedömde samtidigt att området i stor utsträckning fortfarande är välbevarat.
Avslutningsvis betonade Engberg betydelsen av detaljerna. Ett exempel är den karaktäristiska takavslutningen, där en liten träbit lindas in i takpapp i stället för att täckas med en vanlig plåt. På Arkitekturmuseet finns tre bevarade ritningar som tillsammans fångar områdets kvaliteter: planen över hela Höjdhagen, planlösningen för det enskilda huset och detaljritningen av takets avslutning. Det visar hur kulturvärdet finns på flera nivåer – i landskapets struktur, i bostadens funktion och i den omsorgsfullt utformade byggnadsdetaljen.
Engbergs huvudbudskap var att Höjdhagen kan fortsätta utvecklas, men att förändringar bör göras med kunskap och respekt.
 |  |