Camilla hade namnsdag denna fredag. 2024, exakt ett år sedan, inträdde Sverige som fullständig medlem NATO.
1876 lämnades det in ett patent för telefonen av en medarbetare till Graham Bell.
Paki informerade om att Alina behövde en del möbler. Paki har ordnat fram dessa och resterande som inte behövs kommer att lämnas till Välkommen till Värmdö. Paki behöver hjälp att hämta på Saltarö och i Södertälje bland annat.
Louise informerade om vinprovning den 9 april. Nicholas Tombola håller i detta. Han har varit med i Mästerkockarna. Det kommer att vara 4 små rätter (asiatiskt) med olika viner. En mindre middag med andra ord. Inbjudan har skickats ut till alla medlemmar. Välkomna att anmäla er då detta brukar vara mycket trevlig !
Per-Ola informerade om ungdomsutbytet. En kille som vill resa till USA/Kanada. Det kommer givetvis en utbytes till oss.
Sven informerar om Allt för sjön. Lördag 8 mars kommer vår klubb att vara på plats.
Dennis skröt om att han åker till Portugal och spelar golf på lördag.
Denna fredag var det 27 deltagare, 4 gäster och en digitalt.
Lars-Erik presenterade dagens föreläsare Cecilia Wibjörn från Skärgårdsstiftelsen som berättade om bojprojektet.
Skärgårdsstiftelsen har funnits i över 70 år. De äger och förvaltar mark och vatten.
De blåmarkerade områdena på kartan är de naturreservat som Skärgårdsstiftelsen både äger och förvaltar. När man räknar ihop ytorna blir det 20.000 hektar vatten och 12.000 mark. Vilket gör dem till länets tredje största markägare.
Skärgårdsstiftelsen har som uppgift att förvalta dessa områden för kommande generationer och bevara och utveckla.
En vattenförvaltare på Skärgårdsstiftelsen förvaltar naturvatten. Inom Skärgårdsstiftelsen finns även vattenverk, reningsverk och avsaltningsanläggningar. Pumpar, brunnar och färskvatten och är det de tekniska förvaltare som tar hand om. Det man främst förvaltar är de grunda vikarna i naturreservaten. Det finns även en del sötvattensområden såsom våtmarker som man även restaurerar.
Bojprojektet startade 2019 och avslutades 2022 men startades igen och pågår än i dag fram till 2026.
Östersjön har försämrats pga bland annat algblomningar. Skärgårdsstiftelsen har haft dykare ute och tittat på en del vikar. I de mest populära fanns det stora skador på botten pga ankring. Skärgårdsstiftelsen ville testa att sätta ut bojar och man började i Östermarsfladen i norra delen av Nåttarö 2020. I Östermarsfladen kan det ligga flera 100 båtar under högsäsong. Lika många ankare åker upp och ned varje dygn.
Fladen har fina bottnar med ålgräsängar. Ålgräs kommer ursprungligen från västkusten. Det är en marin art medan Östersjön är en blandning av sött och salt vatten vilket gör Östersjön både unik men också väldigt sårbar. Det är svårt för växterna som finns i Östersjön då de egentligen inte riktigt är anpassade för det bräckta vattnet
Skärgårdsstiftelsen tillsammans med Apotea och Världsnaturfonden arbetade med bojprojektet. Man tog bilder före och efter utplaceringen av bojarna. Redan efter en säsong märktes stor skillnad. Ju grundare ett område är desto större risk för skada och desto mer växer det på botten för de här växterna är precis som alla andra växter i världen beroende av ljus. Ökat djup innebär mörkare botten vilket leder till svårigheter för växterna. Så en tumregel kan vara att man väljer och ankra lite djupare så är det lite mindre växter där. Ibland har man inget val, men man kan ankra försiktig. Istället för att dragga ankaret kan man backa ut och lyfta upp det när man ska gå vidare. Vid en jämförde av botten med ett område där man hade ankrat som tidigare kunde man se att havet hade svarat snabbt på åtgärden med bojar.
Att lägga ut bojar är en mer positiv handling än att skapa ett ankringsförbud. Skärgårdsstiftelsen har satt upp mycket information runt vikarna där bojar har lagts ut.
Bojar finns även placerade på Lidö.
Bojen består av en stor bojsten och som väger 1,1 ton. Själva bojen är nästan 2 m hög. Bojen har en genomgående lina som går ned till bojstenen. Bojen är ganska förlåtande när det gäller låg och hög vatten. Lina används eftersom det gnager mindre på botten än en kätting.
Man hade runda bordssamtal med forskare, båtägare m.fl. och diskuterade vilken typ av bojar som skulle fungera. Man köpte in material och Sjöliv producerar dem. Numera har Sjöliv ett helhetsåtagande och både köper material och monterar dessa bojar. Sjöliv har hjälpt till genom att ge ett bra pris på bojarna.
Bojarna är märkta med reflextejp så de ska synas i mörker. Det sitter en transparent dekal på bojen med QR-kod där man kan skänka 100 per dygn till Skärgårdsstiftelsen och det är ingen avgift utan en frivillig donation. Totalt har 180.000 kronor donerats.
Att lägga ut en boj kostar 40.000-50.000 kr. Där 40.000kr är framkörningsavgiften för båt och boj. Därför läggs flera bojar på ett ställe. Man passar även på att dyka på platsen för att hålla nere kostnaderna.
Det kostar att underhålla bojarna som ska kontrolleras en gång om året. Bojarna beräknas hålla i 20 år. Det finns inga rörliga delar i dem och en stor del befinner sig under vattenytan och klarar sig från solstrålarnas nedbrytning.
Bojstenen ska klara 10 % av vikten hos en båt har som förtöjer i den, vid normalt väder, d.v.s. ungefär 10 ton. De nya bojstenarnas vikt har ökats till 1,6 ton så då kan en 16 ton tung båt ligga vid dem
När man har lagt ut bojstenarna har man även passat på att föröka blåstång. Blåstången är en av nyckelarterna i Östersjön. Den kan bli gammal, troligen 50 till 70 år. Den sitter fast på hårda underlag. Grenarna kan slitas av och de kan betas av djur. Men de fortsätter att växa så länge man inte sliter bort själva stammen på växten. Det finns han- och honplantor. Vid midsommar släpper de sina könsceller synkroniserat i havet. För att öka tillväxten har man plockat blåstång och bundet buketter vilka nu utgör förökningsenheter på borgstenarna. De var ju som ett perfekt hårt underlag till de här växterna. Och det visade det sig att det fungerar. Man gjorde detta på hösten och våren därpå fanns det små groddar. Idag finns riktiga tångruskor.
För att försöka hjälpa Östersjön är våtmarker väldigt bra. Det stoppar upp vattnet i terrängen och istället för att näringsrikt vatten via diken åker rakt ut i Östersjön och spär på övergödningen stannar vattnet upp i våtmarken. Partiklarna samlas upp på plats och de växter som finns i våtmarken tar upp näringen. Det blir som ett filter.
Våtmarken lockar både växter, insekter, fåglar och andra djur.
På Ålö finns skärgårdens största våtmark. Där har man byggt en utsiktsplattform.
På Björnö har man återskapat tre våtmarker och stoppat upp vattnet genom att bygga dammar för hand.
Skärgårdsstiftelsen arbetar en hel del med fiskevårdsåtgärder. Bland annat klippa vass för att skapa en “blå bård”. I denna blå bård kan gäddan simma igenom på våren och lägga sin rom. När rommen kläcks kan ynglen gömma sig i vassen.
Det finns även några snorkelleder bl.a. på Björnö på Värmdö. Där har man placerat informationstexter på botten som man kan simma till och se den fina miljön under vattenytan.