I dagarna har vi saknat normalt dagsljus och regnet strilar ned. Ändå kämpade sig 23 personer upp ur sängen och tog sig till Gustavsberg.
Information från presidenten:
Idag deltog 28 på morgonens möte varav två gäster och fem på distans.
En film visades som Wanja hade skapat med hjälp av en AI-assistent och eget textmaterial.
Morgonens skryt:
Johan skröt om sin svärfars 100-årsdag.
Sten varnade för parkeringar. Han har blivit rejält påkörd två gånger på ett halvår. Ställ er så långt bort det går för nu är julstressen här!
Dagens föredrag:
Per Axman presenterade dagens föredragshållare som var Helena Wallenberg-Lerner från Lemshaga Akademi.
Helena har besökt klubben tidigare (1995). Denna morgon pratade Helena om en känsla, elden inom oss alla. Känslan gör oss alla speedade.
Vad är det som får oss att kliva upp på morgonen, att resa sig upp. Vi har alla ett behov av att få spela roll.
Helena har fyra barn och 6 barnbarn. Hon är också en dotter till sin mamma som hon hade en komplex relation till.
När Helena och hennes man kom till Lemshaga så hade man redan bestämt att det inte bara skulle vara en egen plats utan en plats för många. Barnen som kom till skulle vara sedda och hörda. Under dessa år har Helena sett 1500 barn växa upp. Hon tror inte att det bara är miljön eller pedagogiken som har varit det viktiga utan relationerna.
I konserthuset har man en gala för lärare. Många är mycket aktiverade med och nominerar lärare. Detta ska lyfta och få lärare att bli sedda.
I skolan organisation var Helena den som ledde allt. Till slut blev hon tvungen att kliva åt sidan. Hon var ung och hade fyra små barn. Några i organisationen blev förvirrade men det blev väldigt bra. Mitt uppe i denna röra lämnade hon sin man. Detta var lite mot hennes egen vision om en familj med mamma, pappa och barn.
Helenas kompass i sitt liv har varit att skapa en mötesplats som var trygg. Barn måste kunna misslyckas utan att för den skull tryckas ned.
Sist Helena besökte klubben fanns en dröm om att starta en förskola för att skapa en miljö som barnen kunde stanna i under hela sin uppväxt. Nu har beslut tagits att starta en förskola.
Med dagens världsläge så behövs en trygg plats mer än någonsin.
Helenas mamma fick komma hem till Helena sin sista tid. Mamman hade ångest för att dö ensam. Värmdö kommun var väldigt tillmötesgående när det gällde flytten. Under denna tid skapade Helena en ny relation med sin mamma. Hon funderade mycket på vilket ansvar man har för sina relationer. Helena och hennes mamma hade gjort väldigt olika livsval.
Extra:
Kristofer Erlandsson som har arbetat med Guje inom BASRAN. BASRAN styrelse tackar för Gujes fina arbete! En gåva kom att överlämnas vid ett senare tillfälle.
