23 februari 2025 firar Rotary 120 år. Detta kommer att firas på sommarfesten tillsammans med klubbens 35-årsfest.
Hilding har namnsdag idag. Idag år 1976 invigdes första paraolympiska OS i Örnsköldsvik.
Torsdagens AW på Kattholmen var 10 medlemmar, 2 gäster och en hund närvarande.
Denna fredag var det flera skryt!
Ami berättade att hon och några medlemmar i klubben deltog i en Medborgardialog där man fick tycka saker om framtiden. Naturen och varsam utbyggnad var två givna punkter.
Guje berättade om en träff med Ami, några medlemmar ur klubben och ukrainska kvinnor. Detta var mycket uppskattat. Guje berättade också att på lördag 14.30 på Gustavsbergs Teatern kommer ukrainska barn att framträda. Alinas döttrar kommer att spela fiol på denna tillställning. Kostnad är 150 kr som går till Ukraina.
Klubbens kort som delades ut under mötet kan delas ut vid sammankomster, middagar, bland vänner och grannar. Inte bara vid mässor.
Den 9 april är det vinprovning med asiatisk mat. Information har skickats ut. Nicholas Tombola kommer att hålla i detta event. Kostnad 680 kr. Sista anmälan 20 mars.
Ami berättar om Alinas situation. De har lite logistikbekymmer då Alina inte vet när hon får bostaden. Troligen blir det 15 mars. Så har någon plats för förvaring av möbler, kontakta Ami.
Närvarande denna fredag var 29 personer totalt varav 4 gäster och en digitalt.
Lars-Erik presenterade dagens EGO-föredrag med Birgitta Notlöf.
Birgitta började med att tacka för det varma välkomnandet i klubben. Birgitta är bördig från Halmstad. Hon har bott 50 år i Stockholm men har fortfarande kvar sin dialekt. Hon föddes som tredje bar i en skara av 6. En blond och lockig liten flicka. Men också smart! När Birgitta var sex år så förändrades hennes liv. Tre bröder kom till världen. Från att haft mycket tid med sin mamma så fanns det plötsligt inte så mycket tid. Brigitta fick från tidig ålder hjälpa till med matlagning, städning och tvätt. Hon gjorde även läxor med sina bröder.
Brigitta är en aktiv person med hög kapacitet. Det finns egentligen bara två lägen när det gäller henne, on eller off.
Som 21 åring kom hon till Stockholm som färdigutbildad lågstadielärare. Då hade hon både bott i Tyskland och England innan. Hon fick diplom för sina studier trots att hon aldrig gjorde läxor förrän klockan 8 på kvällen. Birgitta träffade sin man i Stockholm och de flyttade till Luleå. Hon arbetade då i Lidingö. De flyttade tillsammans till Luleå. De bodde fyra år i Luleå därefter flyttar de tillbaka. Birgitta var då gravid. De flyttade in i ett nytt hus och en dotter föddes strax efteråt. Tragiskt nog dog dottern ganska snart efteråt. Det satte hela livet på kant.
Hon har arbetat som lärare, passat barn, simlärare allt vad ni kan tänka er och så plötsligt sitter hon där och så dör hennes barn.
Som tur var hade Birgitta bra stöd av sin man Arvid och många vänner som ringde och pratade.
Redan när hon bodde i Luleå hade hon börjat läsa på universitetet till lärare. Birgitta började även läsa konst i Luleå. När hon var 32 år var hon klar med sin fil kand. Vid den tiden hade hon fått ett barn till som levde!
Birgitta provade på att arbeta som SFI-lärare men där var alldeles för få kvinnor. Hon undervisade på dagarna och gick på teaterskola på eftermiddagarna. Kvinnorna kom enbart två timmar till skolan. Vilket var alldeles för lite och Brigitta började att fundera på en annan modell. Kvinnorna behövde åtminstone en hel dag. De hade behov att ha språket runt sig hela tiden. I vissa områden kan man leva med turkiska eller arabiska. Först arbetade hon för IM (Individuell Människohjälp i några år. Zlatan tog över efter henne.
Birgitta började med en ny verksamhet. Hyrde en lokal på 12 kvm i Tensta och ordnade en loppis och fick in 3720 kr. Hon fick idén att kombinera hantverk och svenska. Första gången kom det 9 personer. Hon började skicka ut information till SFI, gymnasium och bjöd in människor. Fler kom men ville veta hur man blev frisör eller snickare. Det blev inte riktigt rätt i början.
Birgitta började gå ut och bjuda in kvinnor. Lisa Sjöblom, som var chef på Handarbetets Vänner. Man startade Livstycket. Ett tyg med livstycken på togs fram. Det syddes också väskor.
Man flyttade flera gånger mellan vaktmästarbostad, fritidshem Försäkringskassans gamla lokaler i Tensta centrum. Lokalen var lång och lämpade sig bra för tygtryckeri. Man bjöd in politiker och berättade om sin verksamhet.
Birgittas idé var en pedagogisk modell där man förenar teori och praktik. I början så kom det många kvinnor från Iran. De var välutbildade. Efter hand kom det andra kvinnor som inte hade haft möjlighet att gå i skolan. Birgitta träffade Lena Adelsson som såg till att Birgitta kom med i styrelsen för Lättläst. Birgitta ville göra en läsebok. En bok för analfabeter av analfabeter. Man fick börja söka pengar och fick in 5 miljoner kronor. Vilket resulterade i en verksamhet med 100-350 elever.
16 kvinnor ville vara med och skapa boken. En bokstav åt gången och med projekt runt varje bokstav. Bilder på hur man såg ut när bokstaven skulle uttalas och en spegel i boken så man kunde se hur man såg ut själv när man uttalade. Även speglar fanns i lokalen.
I samband med boken och bokstaven E skapades ett tyg med tekannor. Kvinnorna fick rita av sina tekannor. Bokens namn var “Vi dricker te och lär oss E”
Gruppen blev inbjudna till bokmässan i Göteborg. Gruppen såg lite annorlunda ut jämfört med andra! Man fick göra en intervju för UR (Utbildnings Radion). De bodde. På hotell och åt pizza på kvällen. Kvinnorna var väldigt glada och det krävdes nästan ingen buss för att komma hem. De hade kunnat flyga.
Resultatet av detta blev starka och stolta kvinnor, säkerligen en så mycket bättre förebild för sina barn än de kvinnor som hade slutit upp i gruppen en gång i tiden.
Det blev även en utställning på Svenskt Tenn.
Alla som kommer till Sverige har en väska med sig. Kvinnorna fick rita sina väskor som de hade haft med sig när de kom vilket gav namnet “Hela livet i en väska”. Gruppen fick pris i Bryssel och det blev 33 000 stycken väskor som gick åt som smör i solsken.
Tyget skulle få en färg och Birgitta valde gult och blått som i den svenska flaggan.
Birgitta startade sitt projekt 1992 och 1999 genomfördes en utställning på Hallwylska museet mitt i Stockholm där alla 100 kvinnorna skulle komma på studiebesök
Ett tryck som togs fram var just fasaden på Hallwylska vilket skapades av Pauline en kvinna från Iran.
En dag kom ett samtal från slottet, drottningen ville komma till museet. Birgitta sade till kvinnorna att ta på sig de vackraste kläderna de hade. De fick vandra upp för trappan och personalen hade sina svartvita för tiden traditionella kläder. Det spelades växelvis svensk musik och trummor.
På eftermiddagen kom drottningen. Hon hälsade på alla och drack därefter te och kaffe med kvinnorna. Baklava fanns som tilltugg.
Birgitta har suttit med alla dessa människor torterade, fängslade och våldtagna. Trots allt elände så har hon bara blivit gladare med åren. Birgitta har under åren blivit brukad, inte missbrukad eller för brukad. En bra känsla att få vara en del i en människas liv, att få gå med en liten bit på vägen.
2019 i december stängde Birgitta ned sin verksamhet. Då kom också det tråkiga beskedet om cancer. Ett år av behandling följde. Birgitta kände att hon hade upplevt något fint i livet och ville berätta om detta. Birgitta kontaktade en författare som började fråga och spela in. En bok växte fram.
Slutordet i Brigittas föredrag var: Då bestämde jag mig att så som världen ser ut så är det här hela livet i en väska.
