Fem sekler av tradition möter en ny vardag när Kungliga Hovkapellet står inför flytten från Operahuset till Gasklockan i Hjorthagen. Violinisten Anna Brundin Mossop gav en inblick i livet bakom föreställningarna – där musikaliskt samspel, sena kvällar och noggrann planering får opera och balett att ta form.
Presidenten. Affi berättade att klubben har fått uppmärksamhet i lokalpressen, bland annat i Värmdö Posten. Medlemmarna uppmuntrades att sprida artiklarna och berätta om verksamheten. Dennis meddelade att fredagens morgonmöte samlade 24 personer, varav två gäster, inklusive dagens föreläsare.
Insamling mot polio. Med anledning av världspoliodagen den 24 oktober uppmanades medlemmarna att bidra genom ett Swishbidrag vilket ska märkas genom att beloppet slutar på siffran 9, så att Dennis kan skilja dem från andra inbetalningar. Föregående års extra insamling gav 1 600 kronor.
Vinprovning och vårprogram. En inbjudan till vinprovning den 25 november kommer att skickas ut. Antalet platser är begränsat. Arbetet med vårens föredragsprogram pågår, och alla medlemmar ombads lämna idéer och förslag till programansvarig.
HermanBergmans konstgjuteri hotas av nedläggning. Efter veckans besök på konstgjuteriet HermanBergman nära Skogskyrkogården rapporterades att verksamhetens framtid är osäker. Förändringar som rör fastigheten uppges hota gjuteriets fortsatta verksamhet. Gjuteriet utgör ett viktigt kulturarv, med specialbyggda lokaler som är svåra att ersätta. En artikel om besöket och en länk för den som vill stödja verksamhetens fortsättning kommer att publiceras på klubbens webbplats. Information finns redan i Facebookgruppen.
Naturens rättigheter. Ami informerade om ett europeiskt medborgarinitiativ för att ge naturen juridiska rättigheter. Målet är att samla in en miljon underskrifter för att få frågan behandlad av EU-kommissionen. Den som skriver under behöver följa formulärets instruktioner och lämna sitt personnummer för att säkerställa att inte en person registreras sig mer än en gång.
Veckans skryt. Wanja skröt om hennes besök på Tekniska museet, där hennes släktning uppmärksammades som konstruktören bakom Lindénkranen vilket gjorde det möjligt att bygga höghus. Kranen kallades allmänt för klätterkranen då den kunde följa med uppåt under byggprocessen.
Dagens föredrag – 500 år av traditioner
Anna Brundin Mossop, violinist i Kungliga Hovkapellet, gav en inblick i ett yrkesliv där 500 år av traditioner möter nya idéer och arbetssätt. Hon har arbetat vid Kungliga Operan i snart 30 år och är alternerande stämledare i andra fiolstämman. Hovkapellets historia går tillbaka till 1526, då Gustav Vasa skapade ett kapell för ceremonier med bland annat trumpetare, pipare och pukslagare. Sedan dess har verksamheten utvecklats till dagens orkester, som spelar till både opera och balett.
Nu väntar en stor förändring. Operahuset ska stängas för omfattande renovering under minst fem år, och stora föreställningar planeras i Gasklockan i Hjorthagen. Där byggs nya lokaler inuti den äldre byggnaden. För musikerna innebär flytten både ett avsked från en välbekant miljö och möjligheten att arbeta under nya förutsättningar.
Vardagen präglas redan av växlingar mellan olika platser och produktioner. En repetition inför en kommande premiär kan följas av en annan föreställning samma kväll. Repetitioner hålls även i produktionscentret i Flemingsberg, där det finns repetitionssalar och verkstäder för scenografier och kulisser. De sena kvällarna påverkar både dygnsrytmen och familjelivet. Anna berättade hur arbetstiderna gjorde det möjligt att hämta barnen tidigt, men samtidigt krävde hjälp med barnpassning när hon själv spelade på kvällen.
För att få denna vardag att fungera krävs omfattande samordning. Hovkapellet består av drygt 100 musiker, medan omkring 65–70 normalt spelar vid en föreställning. Instrumentgrupperna sköter sin egen schemaläggning i ett digitalt system som musikerna kan läsa i telefonen. Notbiblioteket ansvarar för notmaterialet och orkesterservice ser till att noter, stolar och spelplatser är förberedda. Musikerna behöver också vara beredda att ersätta sjuka kollegor, samtidigt som arbetstidsavtal reglerar vila mellan repetition och föreställning samt veckovila.
Det nära samspelet i orkestern bygger också på tydliga roller. Stämledarna ansvarar bland annat för solon och gemensamma stråkriktningar, medan övriga musiker roterar mellan platserna. Som alternerande stämledare ska Anna kunna ta över stämledarens uppgift när det behövs. Nya kollegor rekryteras genom internationell annonsering och provspelning i flera omgångar efter granskning av ansökningarna. Genom att kandidaterna spelar bakom skärm blir bedömningen anonym. Anna beskrev hur yngre generationer för med sig engagemang och nya impulser som inspirerar även dem som arbetat länge i orkestern.
Mötet mellan tradition och förnyelse märks även i de praktiska arbetsredskapen. Schemat är digitalt och Anna använder en surfplatta för sitt privata notarkiv, men under föreställningarna spelar orkestern fortfarande från pappersnoter. Violinisterna har egna instrument, medan arbetsgivaren bekostar försäkring och underhåll. Annas violin är från 1700-talet – ett konkret exempel på hur äldre hantverk lever vidare i dagens musikliv. Hon avslutade föredraget med ett kort musikaliskt inslag.
